Att USA:s president Donald Trump förr eller senare officiellt skulle meddela att USA lämnar Parisavtalet var väntat. Det var ett av hans vallöften, och en av hörnstenarna i hans populistiska kampanjslogan – gör Amerika fantastiskt igen! 

I sitt tal förklarade Trump också att han lämnade avtalet för att det inte var bra för amerikaner – ”Mina väljare bor i Pittsburgh och inte Paris!”

Så fungerar populismen. Den lever på att ständigt vara i opposition, mot etablissemanget och den så kallade pk-eliten. Klimatfrågan i USA bärs av personer som Al Gore, tydligt förknippade med den maktelit Trump svurit att bekämpa. Men det är också ett beslut fattat med skygglappar. Trump har valt att omge sig med ledande klimatförnekare. Sin utrikesminister rekryterade han till exempel från Exxon Mobil, ett av världens största oljebolag och ett företag som spenderat minst 34 miljoner dollar på att motverka Kyotoprotokollet, det första stora klimatavtalet.

Enligt Trump är det en ödesfråga för USA att lämna Parisavtalet. Hans väljare tycker annorlunda. 62 procent stödjer det. Rädslan hos många är snarare att USA nu riskerar att bli frånåkta i världsekonomin. Flera amerikanska storföretag stödjer Parisavtalet, och direkt efter Trumps beslut meddelade tre stater, Kalifornien, New York och Washington att de stannar kvar i Parisavtalet och att de nu bildar en amerikansk koalition för att bekämpa klimatförändringarna. Tillsammans står de tre staterna för knappt en fjärdedel av USA:s BNP.

Tidigare har klimatdebatten varit ganska död i USA. Frågan är om inte Trumps beslut kommer leda till att kunskapen och engagemanget i landet ökar, och att allt fler stater, städer och företag sluter sig samman för att öka det amerikanska bidraget till att nå klimatmålen. Kvar efter sig lämnar de i så fall en krympande skara dinosaurier. Frågan är hur mycket skada de hinner göra för den globala uppvärmningen innan verkligheten hinner ikapp även dem.

Sofia Walan