Ekumeniska kyrkan bästa namnet

Det finns dock en del namnförslag som är närmast omöjliga. Till dem hör idén att den nya kyrkan ska ha samma namn som det största av de tre bildarsamfunden. Idén kan få majoritet, men det vore okänsligt agerat och skulle äventyra lojaliteten bland dem som har sin bakgrund i de två andra samfunden.

Ett annat omöjligt förslag är att använda ordet ”frikyrka”. Undersökningar visar att ordet inte bara saknar attraktion, det väcker misstro. Och begreppet är inte längre relevant då vi inte har en statskyrka. Namnförslag som Gemenskapskyrkan eller — i den grekiska varianten — Koinonia framstår också som omöjliga. Gemenskap-koinonia är inget som utgör en särart för de tre samgående kyrkorna, det tillhör den allmänkyrkliga identiteten.

Lennart Molin framhåller (Sändaren, nr 34 och 35) tre viktiga kriterier för valet av namn: Det ska ha stark teologisk relevans, anknyta till en tradition i de samgående kyrkorna och spegla att den nya kyrkan är ekumenisk.

Det är viktiga kriterier. Men det finns fler. Avgörande är att namnet upplevs begripligt och attraktivt. Det ska även väcka respekt och intresse, både inom och utanför kyrkan. Utifrån det kriteriet är jag tveksam till Förbundskyrkan som Lennart Molin föreslår. Ordet ”förbund” uppfattas som en organisationsterm. Förbundskyrkan skulle sannolikt uppfattas som ”Organisationskyrkan”. Det vore ett namn i stil med det första namnförslaget, Samfunds­kyrkan. Förbunds­kyrkan blir också missvisande inom internationell ekumenik med den engelska beteckningen Covenant Church, som inte innefattar baptister och metodister.

Ett intressant namn med inriktning mot enhetssträvandena vore Unionskyrkan. Det är ett ganska bra förslag och skulle knappast blandas samman med att vi har ett fackförbund som heter Unionen. Det passar också utmärkt inom internationell ekumenik: United Church of Sweden.

Men det finns ett ännu bättre namn, som stämmer med de alla kriterier. Det är Ekumeniska kyrkan i Sverige.

Det är ett pretentiöst förslag. Kanske möts det till en början med tveksamhet bland företrädare för andra kyrkor. Men det kan då stillsamt påpekas att namn som Svenska kyrkan och Evangeliska frikyrkan är än mer pretentiösa. Dessutom bör en kyrka gärna ha ett lite kaxigt namn, och här är det motiverat. Det är faktiskt en ekumenisk kyrka som bildats, av tre samfund med starka ekumeniska traditioner och med många församlingar som deltar i ekumeniska samarbetsprojekt. Att den nya kyrkans ungdomsförbund redan före samgåendet valde namnet Equmenia är också en klar poäng i sammanhanget. Ordet ”ekumenisk” ger också associationer av expansion, liksom av mångfald och tolerans. Det signalerar ett motstånd mot begränsning och sekterism. Den nya kyrkan avser naturligtvis inte att vara den slutliga ekumeniska lösningen på kyrkornas splittring, men namnet klargör att vi vill verka i en ekumenisk anda för ökad enhet.

Jag tror att Ekumeniska kyrkan efter de omfattande undersökningar om olika alternativ som Gemensam framtids ledning nu snabbt måste genomföra kommer att framstå som det bästa förslaget. Det får inte ske att den nya kyrkan får ett namn som bara är riktigt begripligt och attraktivt för de teologiskt välinitierade av dess medlemmar.

Kyrkan och dess namn måste ta plats i världen.