När jag för drygt 30 år sedan flyttade till Sverige med flyttningsbetyg till dåvarande baptistförsamling förvånades jag stort över att så många var dubbelmedlemmar och betonade när jag kyrkobokfördes i Helga Trefaldighet i Uppsala att jag inte ville bli medlem i Svenska Kyrkan just för att jag tog den som allvar som samfund, precis son det som jag är medlem i. Nu känner jag mig inte lika säker längre, många frikyrkliga kristna är också aktiva i Svenska Kyrkan och jag kan förstå att de vill stödja den genom att vara kvar som medlemmar och betala kyrkoavgiften dit. Att bara uppmuntra till att gå ut ur Svenska Kyrkan tycker jag numera känns som nästan fientlig mot den delen av Kristi Kyrka i Sverige. Hellre uppmana till att se över sina medlemskapsförhållanden och lämna valet fritt att medvetet förbli "dubbelmedlem". Är man däremot "enkelmedlem" i ett samfund och har beskattningsbar inkomst - då finns det ingen ursäkt för att inte registrera sig för kyrkoavgiften - där man betalar med mycket högre verkningsgrad, med bruttolönen!

Jag betalar väldigt gärna min kyrkoavgift till Svenska Kyrkan! Tycker verkligen att jag får så mycket för dessa pengar. I "frivilligarbetets högborgar" inom frikyrkligheten, har man tillräckligt gott ställt och klarar sig ändå! Där har jag "offrat" nog!

Ytterst handlar det förstås om överlåtelse. Den församlingsgemenskap där du har ditt hjärta, till den är det också naturligt att offra. Om du är seriös med ditt medlemskap i din församling ska du förstås låta ditt offrande gå dit, även kyrkoavgiften. "Där din skatt är, där är också ditt hjärta".

Varje år samma uppmaningar - och varje år skribenter som inte verkar se det som en möjlighet att om det måste väljas, så blir det ibland Svenska kyrkan som väljs.