Ensamkommande

Det funkar i Tyskland

En gång hade Sverige en statsminister som sade att politik är att vilja. Olof Palme förstod viljan som näring för fantasin och som drivkraft till förändring. Genom viljans kraft kan drömmar bli sanna och utopier bli verklighet.

Om man sen råkar vilja samma sak kan man gå samman i ett parti. Det betyder inte att man är överens om precis allt. En bra riksdagsledamot vet att det bakom varje beslut finns riktiga människor som kommer att drabbas si eller så.

När det handlar om migration och asyl kan det till och med handla om liv eller död och därför
måste man vara väldigt varsam. Så var det för Centerpartiet när man landade i att stödja regeringens förslag om en så kallad gymnasieamnesti och så var det för sex riksdagsledamöter som i torsdagens votering om samma lag röstade ja, trots att deras partier sagt nej. Med grupptryck, näthat och vinande partipiskor var det säkert inte lätt för liberalerna Christina Örnebjär, Nina Lundström och Birgitta Ohlsson eller för kristdemokraterna Roland Utbult, Annika Eclund och Emma Henriksson. Men det var rätt.

Inte för att frågan är enkel, tvärtom. Mycket har sagts kring regeringens förslag om en ny möjlighet till uppehållstillstånd för vissa ensamkommande. Propositionen har kritiserats för såväl utformning, innehåll som tillämpning. Några har hävdat att förslaget är en amnesti för vuxna utan skyddsskäl medan andra kritiserar förslaget just för att det inte är den amnesti som skulle behövas. Vad som däremot inte sagts är att det finns liknande lagar i flera länder och att det fungerar väl. Tvärtom har det talats i ett högt tonläge om Sverige såsom landet annorlunda och att dylika förslag kommer leda till fritt fall och katastrof.

Men faktum är att Tyskland redan har en lag som liknar den nu klubbade gymnasielagen men där reglerna är betydligt generösare. Möjligheten att byta spår gäller inte bara en gång utan permanent och kan därmed tillämpas för ungdomar som anländer till Tyskland både nu och i framtiden. Det innebär att unga asylsökande som fått avslag på sina ansökningar men som sedan ansöker som uppehållstillstånd för studier får detta så att de kan gå klart utbildningen. Om de därefter får anställning ges de ett tvåårigt uppehållstillstånd för arbete. Detta tyska lärlingssystem innebär i praktiken att man 3-4 dagar i veckan får handledd praktik på en arbetsplats samtidigt som man läser kärnämnen 8-12 timmar i veckan genom yrkesskolan.

Plötsligt har Tyskland, där allt fler ungdomar väljer bort praktiska yrken till förmån för akademiska studier, en massa lärlingar som kan arbeta i hela landet med sådant som fortfarande måste göras. Företag får lärlingar och bidragsberoende och utanförskap byts mot arbete och staten får nya skatteintäkter. Därför har den tyska Ausbildungsduldung varit tämligen okontroversiell och därför skulle det säkert funka fint i Sverige med. Här skulle allianspartierna med sin arbetslinje kunnat utveckla regeringens förslag.

Men tyvärr var de, Centerpartiet undantagna, så upptagna med att se problem, resa hinder och att effektivisera utvisningarna att ett förslag som detta istället blir en projektionsduk för allt som gått snett i svensk migrationspolitik. Priset skall betalas av dem som tvingas tillbaka till ett land som Utrikesdepartementet avråder svenskar att åka till, av deras vänner som gråter av oro och av en arbetsmarknad som inte får de lärlingar som den behöver. Och ändå pratas det om ordning och reda.

 

 

 

 

 

 

  • 1 Kommentar

  • Lägg till ny kommentar
  • Thorsten Schütte

    All heder åt "dissidenterna" från L och KD :-)