Jag skulle vilja att det här samtalet inte handlade om våra personer, roller, eventuella verbala överdrifter eller hur begreppet ”evangelikalism” exakt ska definieras. Det som fick mig att ta till pennan var en oro och en sorg. Det är den jag vill höra dina tankar kring, Stefan Swärd. Hur tänker du kring detta som jag skrev:

På kort sikt vinner kanske Swärd – och andra med samma ärende – beundran för sin ”bibeltrohet”, men en allvarlig andlig fara hotar. Genom att göra om ”evangelikal” till en måttstock, med vilken man mäter sina vänners tro, och till ett varumärke för sina egna ståndpunkter, tar man död på en andlig rörelse. Genom att göra det till ett snävt varumärke splittrar man en rörelse i många mindre fraktioner.

 Du ifrågasätter att det finns en aggressiv ”evangelikal rörelse” i Sverige. Men läs bara kommentarerna på din egen blogg – där ser du tydligt hur ”bibeltrohet”, ”bibeltro” och andra värdeladdade ord används för att väga och mäta andra kristna. Det är precis samma attityd och argument som återfinns bland evangelicals i USA. 

Den debatt du börjat då du gjorde frågan Adam och Evas historicitet till definitionen på bibeltro visar tydligt den principiella fråga som jag vill dryfta. Det är alltså inte du eller någon annan som står i centrum, utan det är de evangelikala rörelsernas inre djupstruktur. När den är som bäst sätter den evangelikala spiritualiteten Jesus och gemenskapen med honom i centrum, och sträcker samtidigt ut en hand för att dra in andra i denna gemenskap. Men samtidigt ser vi, gång på gång, hur den försnävas. Det glada budskapet om evangeliet förvandlas till en ängsligmåttstock som exkluderar andra kristna syskon – de senaste hundra åren oftast med hänvisning till bibelsyn.

Kyrkans bibelläsning har alltid tagit färg av sin tids ideal. Exempelvis lästes texterna om Adam och Eva under långliga tider alle-goriskt, som en berättelse om dygd och last. Det var därför jag påstod att dina argument för Adams och Evas historicitet bygger på en ”historiskt tunn” bibeltrohet, färgad av modernitetens föreställningar om sanning, historia och vetenskap. Varför lanserar du denna oerhört smala definition av evangelikalism – en som varken inkluderar John Stott eller C S Lewis – i en tid då kristna behöver hålla samman och verka tillsammans?

Jag är inte ute efter att utesluta dig ur Equmeniakyrkan eller någon annan kristen gemenskap. Min oro gäller bruket av ”andliga måttstockar” som leder till en söndring av Kristi kyrka i stället för samling i en tid, då kyrkan har stora utmaningar i samhället som kräver trovärdighet, klokskap och samverkan.