Opinion&Debatt
Ledare
Sofia Walan

Därför saknar vi Hans Rosling

”Jag tvivlar på att tio miljoner barn ska behöva dö varje år i fattigdomens sjukdomar. Men jag tvivlar inte på att vi kan förpassa fattigdom och diktatur till historien och få klimatkrisen under kontroll inom två generationer. Med rätt information, rätt kunskap, klok global styrning och inte minst vilja att göra det som är viktigast.”

Ungefär hälften av Sveriges väljare tycker att samhällsutvecklingen går åt fel håll enligt en opinionsundersökning publicerad i DN förra veckan. Trenden att en ökande andel av oss svenskar tycker att allt blir sämre har pågått i drygt tre år enligt opinionsinstituten, och den sammanfaller med en tid där de allra flesta av oss fått det bättre, och där Sveriges tillväxt är tillbaka på 60-talets nivåer. Vår känsla och tro om verkligheten påverkar vad vi tar till oss för kunskap om verkligheten.

Därför behövdes Hans Rosling – professorn, läkaren, svärdslukaren – som avled i sin sjukdom förra veckan. Pedagogen och folkbildningsstjärnan Hans Rosling, som slog hål på fördomar och förklarade världens utveckling med hjälp av lego, bollar, bubblor och klossar i videos som har setts och används av miljoner människor världen över. Därför saknas han nu. Och därför måste vi andra nu ta upp stafettpinnen.

Folkbildning handlar om att göra kunskap tillgänglig och användbar. Ibland tänker jag att vi alltför ofta glömmer det sista ledet – användbarheten. Kunskap har ett egenvärde för alla människors växande men när den används gemensamt blir den makt att förändra, då blir folkbildningen en demokratirörelse. Hans Rosling staplade inte klossar bara för att utbilda oss om utvecklingen i världen, han ville att vi skulle använda fakta för att förändra världen. Han ville att vi skulle se att vi inte var utlämnade åt sjukdomar, krig, eller klimatkriser. Han ville att vi skulle se att vi har kunskap och makt att få klimatkrisen under kontroll, att förpassa fattigdom och diktatur till historien. Om vi bara fattar rätt beslut, baserade på rätt kunskap.

Det är en insikt som fick Hans Rosling att lämna större delen av sin professorstjänst på Karolinska institutet och tillsammans med en son och svärdotter starta Gapminder, organisationen vars uppdrag är att kämpa mot de förödande missuppfattningar som råder om global utveckling. Tack vare bland annat Gapminder har tidigare stängda databaser, från till exempel Världsbanken, nu öppnats. All möjlig fakta om världen finns där. Problemet med kunskapen är att vi inte verkar veta hur vi ska hitta rätt till den. Eller tolka den, eller i förlängningen använda den.

Det är delvis en ny historisk utmaning. Människor som levde i Europa under världskrigen hade inte vår tillgång till information och blev i många fall utlämnade åt makthavarnas tolkningar eller propaganda. Genom informationsteknologin, demokratin och yttrandefriheten har vi länge trott att vi förpassat risken att bli styrd av propaganda till historien. Men det senaste året har vi lärt oss att tillgång på information och fakta inte räcker. När den nyvalda presidenten i stormakten USA ägnar sin första dag på jobbet åt att öppet ljuga om banala fakta, enkla för alla att se, så blir det tydligt att det inte är tillräckligt.

Populismen och nationalismen har visat oss att slaget om framtiden inte är vunnet för att kunskap och fakta finns. Vi som tror att framtiden går att förändra till det bättre, med bromsade klimatförändringar, minskad fattigdom och ökad jämställdhet, måste förstå att kampen om framtiden inte utspelas i en debatt med Trump, Åkesson, Le Pen eller Putin. Snarare behöver den handla om att förbättra och förenkla våra metoder att sprida kunskap till allmänheten – och att göra den användbar genom att vara tilltalande, tillgänglig, enkel och smart. Den kommer också behöva politiker som ger allmänheten och väljarna ett politiskt alternativ utifrån vad vi vet om världen, och utifrån en vilja och tro på att den går att förändra till det bättre.

Hans Rosling och Gapminder har visat att det är möjligt. Att en miljonpublik kan söka upp hans föreläsningar och presentationer på internet, för att de vill veta mer om världen och om global utveckling. För att de vill att informationen ska användas till positiv förändring.

Om vi år efter år fortsätter att tro att framtiden är mörk och omöjlig att påverka är risken stor att det blir en självuppfyllande profetia. Då kommer vi prata om hur vi ska skydda det vi själva har, och inte hur vi ska få vårt gemensamma att räcka till fler. Därför måste vi fortsätta motarbeta både kunskapsklyftor och ekonomiska klyftor. Därför måste vi fortsätta vara gapminders. 

 

Sofia Walan

Kommentera

FLER NYHETER