Blåser liv i tvåstatslösningen

Sune Fahlgren

Efter ambassadflytten och Gazademonstrationerna tror få på en tvåstatslösning. Men anhängarna till Geneve-initiativet har inte gett upp. foto: Khalil Hamra/TT

Ledare | 7

Ser vi nu slutet för tvåstatslösningen i konflikten mellan Israel och Palestina? Det frågade sig världen, och från olika håll kommer ett uppgivet konstaterande att det mesta talar för att tvåstatslösningen är död. Och något trovärdigt alternativ finns inte heller.

Ingen har lyckats få parterna att återvända till förhandlingsbordet. President Donald Trump visar i handling att USA övergett tvåstatslösningen genom att dels erkänna Jerusalem som Israels (men inte Palestinas) huvudstad, dels flytta USA ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Varken Israel eller Hamas verkar ha något intresse av denna fredslösning. Den politiska utvecklingen i Mellanöstern de senaste åren har gett en förändrad maktbalansen i regionen som bådar illa för kompromisser och fred. Och i staten Israel finns en allmän likgiltighet inför konflikten med palestinierna.

Vi vet i princip hur fredslösningen ska se ut: Två självständiga stater avskilda utifrån 1967 års gränser, Jerusalem på något sätt huvudstad i bägge staterna, en på något sätt rättvis lösning på flyktingfrågan.

Mitt i dödläget för denna lösning finns det ett intressant fredsinitiativ som behöver bli känt. Ett par dagar före invigningen av USA:s ambassad i Jerusalem och massakern i Gaza möttes 150 personer i Tel Aviv för en ”palestinsk-israelisk dialog”. Deltagarna tillhör de så kallade Geneve-initiativet som togs i december 2003, mitt under det våldsamma och brutalt nedslagna upproret (”andra intifadan”). Initiativet bygger på ett samarbete mellan israeliska och palestinska organisationer. Syftet då som nu är att skapa ett momentum och en rörelse med sikte på en fredsprocess med tvåstatslösningen som det rimligast bästa.

Förgrundsgestalter i mötet i Tel Aviv den 10 maj var Elias Zananiri, vice ordförande i den palestinska kommittén för samverkan med det israeliska samhället, Tamar Zandberg, ledamot i Knesset och vänsterpartiledare, och Yossi Beilin, israelisk politiker och en av arkitekterna bakom Osloavtalet.

Att Geneve-initiativet fortfarande lever, nu under mycket svårare omständigheter, utgör en liten strimma av ljus i en osäker värld. Det finns trots allt röster för dialog och kompromisser. Geneve-initiativet som möttes i Tel Aviv vill också arbeta med att förbereda politiker och allmänhet på de kompromisser som krävs för att lösa konflikten.

Sune Fahlgren,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

About text formats

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Sune Enqvist
Sune, var gör Du av de av Gud givna landsgränser, för judarna??
Leif Thybell
Sune Fahlgren skriver:"Två självständiga stater avskilda utifrån 1967 års gränser". Det finns inget som heter "1967 års gränser". Hur många gånger skall detta behöva sägas? Det heter 1949 års vapenstilleståndslinje (gröna linjen)mellan Israel och de omgivande arabiska armeerna. Den fick INTE betraktas som en gräns (not to be construed in any sense as a political or territorial boundary), Juli 1988 avsade sig Jordanien allt ansvar för området. Ansvaret för att upprätta en ny stat i området föll då på PLO som ännu inte har visat vad man vill uppnå.. Därför har Israel rätt att kontrollera Västbanken inkl. Östra Jerusalem tills en för båda parter tillfredställande fredsöverenskommelse kan träffas.
Sune Fahlgren
Leif Thybell, varför jaga mygg och svälja kameler? Uttrycket "1967 års gränser" används visst i diskussionerna om möjliga lösningar av den israelisk-palestinska territoriella konflikten. Googla på nätet så får du se. Jag söker efter tecken på att fred och försoning kan uppnås. Mitt ledarstick var en sådan positiv spaning. Självklart tillhör det fredssamtalet kärna att också bli överens om gränser. Som du vet har också "1967 års gränser" haft olika betydelser i fredsinitiativen.
Leif Thybell
Javisst spelar ”1967 års gräns” en viktig roll i fredsförhandlingarna. Jag nämnde dock “1967 års gränser” därför att för den oinvigde kan det uppfattas som att det redan finns en stat som heter Palestina bakom ”1967 års gräns” men som Israel inte erkänner och heller inte ”gränsen” och att det är det som är problemet. Du skriver att ”varken Israel eller Hamas verkar ha något intresse av denna fredslösning”. Vad skulle Hamas ha för egentligt intresse av en fredslösning med Israel? Det är väl snarare PLO/Fatah vi pratar om och som inte vill ha en fredslösning såvida inte Israel exempelvis går med på att ta emot de 5-5,5 miljoner flyktingar som finns på Västbanken (Palestinska Myndigheten, Gaza (Hamas), Libanon, Jordanien, Syrien samt ute i övriga världen. Ditt försök att visa på olika fredsinitiativ applåderas men hitills har ju alla sådana försök runnit ut i sanden. Yossi Beilins insatser i de s k Osloförhandlingarna har kritiserats inom Israel och han kan nog inte spela någon större roll längre.
Torgny Rabe
Hur många gånger skall det behövas sägas; Det var inte Trump som erkände Jerusalem som Israels huvudstad, Det gjorde USA redan 1995. Med vänlig hälsning. Torgny Rabe
Thorsten Schütte
Torgny, Du har rätt formellt/de jure. Men de facto sköts verkställandet upp för att inte störa den allt bräckligare fredsprocessen. Detta struntade ångvälten Trump i och verkställde beslutet, som tack till vissa kristna väljargrupper.
Sune Melin
Sune Fahlgren har i ledaren "Israelgrejen - dröm och verklighet" klarlagt att han ser Israel som vilken stat som helst. Vidare att vi bör värdera Israels handlande utifrån Jesu budskap om Guds rike precis som vi bör göra med andra stater. Jag tycker att Sändaren både på ledarredaktionen och i nyhetsartiklar har tagit sitt uppdrag att kritisera Israel på stort allvar. Kritiken sammanfattas till att Israels regering är en högerregering. Gillar Sändarens ledning endast vänsterregeringar? Israel torde vara det land i världen som Sändaren över tid kritiserar mest. Och inte sällan genom märkliga vinklingar. Om ni på ledarredaktionen anser att mitt påstående inte stämmer, vill jag att ni berättar vilket land eller länder som ni kritiserar mer än Israel.

Mer inom samma ämne