Bildning skapar identitet

Joel Halldorf

När GF:s medarbetare erbjuds kunskapslyft kan man med fördel snegla på pingströrelsens dito. Där finns varningsklockor att lyssna till inför det egna identitetsbyggandet.

 

Årets medarbetarlyft inom GF kan både lära av och ta varning från bildnings- och identitetsarbetet inom pingströrelsen.

Förra sommaren diskuterades bildning inom frikyrkorna på Dagens debattsidor. Tidigare Bilda-anställda efterlyste en bildningsrörelse med utgångspunkt i den kristna tron för att fördjupa den kristna identiteten. (Dagen 15.06.2012)

Bildning har med identitet att göra. Att bildas är att fostras in i en tradition och få del av de perspektiv och den vishet som den rymmer. Bristen på bildning är en huvudanledning till att den frikyrkliga identiteten i dag vacklar. Därför är GF:s pågående medarbetarlyft välkommet. Man kan gärna kika på syskonen i pingst för att både lära och ta varning.

Det är glädjande att identitets- och bildningsarbetet nu pågår för fullt i pingströrelsen. I drygt ett decennium har rörelsen rört sig mot en tydligare samfundsstruktur. I processen har behovet av gemensam identitet blivit tydlig, och bildning betraktas numera som en hjälp. För några år sedan skapades pastorsutbildningen ALT, sedan gjordes predikantveckan om till en pastorsakademi, och tidigare i år lanserades utbildningsnätverket Pingst Pastor.

Nu är det dags för Pingst ledarutveckling, som riktar sig till både anställda pastorer och ideella församlingsledare. 3 000 personer har anmält sig till kurserna. Det visar att det finns en efterfrågan på utbildning inom kyrkorna i dag, och att pingst-rörelsen lyckats skapa en modell som gör utbildning tillgänglig och attraktiv.

Det är emellertid tveksamt om initiativet får de positiva konsekvenser vad gäller identitet som man hoppas på. Kursplanen för spåret ”Leda och styra”, som riktar sig till personer i församlingsledning, tycks berätta om en kurs i sekulärt managementtänkande snarare än en fostran in i en kristen tradition.

Redan kursens namn får varningsklockorna att ringa. Är verkligen ”leda och styra” lämpliga begrepp för att beskriva kristet ledarskap? Är det inte just den attityd som Jesus vänder sig mot när han undervisar sina lärjungar om att ledarskap handlar om tjänande? (Matt. 20) I kursens litteraturlista samsas evangelikala och sekulära managementböcker. Schemat berättar att man kommer ägna sig åt ”visionsarbete” och ”strategisk planering”. 

Att fostra en människa in i en tradition är en process som tar tid och kräver resurser. Det är naturligtvis lättare att presentera ett antal metoder som man uppfattar som effektiva. Valet av management före fostran är i det perspektivet förståeligt, och givetvis kan man lära sig något också av managementkonsulter. Men detta är sin egen tradition, skild från den kristna och präglad av en kontrasterande världsbild. När man gör den till huvudnumret säljer man ut den egna identiteten och bjuder in till en inre sekularisering.

Bildning har med identitet att göra. Pingströrelsen är en väckelsekyrka, och inriktningen på pragmatiska metoder med effektivitet som mål pekar på att man uppfattar det som viktigare att ha väckelse än att vara kyrka. ¶

Joel Halldorf
  • 4 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar
  • Namn Torsten Åhman

    Det inte är något nytt att församlingen tar intryck av sekulära organisationsformer. Den kyrkliga struktur som växte fram under de första århundradena har påfallande likheter med den tidens mest effektiva organisation - den romerska armén. Ämbetstänkandet med speciell klädsel för ämbetsbärare är påverkat av det sekulära romerska domstolsväsendet. Jag håller med - det gäller att se upp var man hamnar.

  • Torsten Åhman

    Trodde att mitt inlägg möjligen skulle leda till ett samtal om inflytandet från sekulärt managementtänkande (=ledarskapstänkande)
    Vad jag ville säga var att kyrkan alltid tagit intryck av sekulärt ledarskapstänkande. Jag kunde också ha nämnt t ex Frälsningsarmén som blev en enastående rörelse där ledarskapsmodellen hade starka inflytelser från krigsmakten. Frikyrkan i stort har varit starkt påverkad av en annan sekulär idé - folkrörelsetanken. Vad jag menade var att det inte kan vara fel att även i vår tid lyssna till hur man tänker om ledarskap. Sen är naturligtvis utmaningen att låta allt prövas av tron och bara behålla det som är gott. Inte enkelt, men vi måste lyfta upp det på bordet och samtala om det.

  • Åke Nordqvist

    Intressant infallsvinkel i det Torsten Åhman skriver. Det finns mycket att hämta för församlingsledare i managementlitteraturen. Som med allt annat får man välja det som är och kan vara relevant för ledarskapet inom församlingen. Och det är mycket.

  • Joel Halldorf

    Torsten,

    Det är en helt riktig iakttagelse du gör, tror jag: kyrkan har alltid lånat och låtit sig inspireras av sin samtid. Utmaningen är att göra översättningen ordentligt; att ta in och "kristna", vilket inte är någon enkel uppgift: Tomas av Aquino kämpade ett halvt liv med att ta in Aristoteles i kyrkan!

    Jag tror att vi i frikyrkan ofta underskattat det arbete som krävts här. Att en bristande omvärldsanalys (modernitetsanalys i detta fall) är en genomgående brist i våra rörelser. Vi lånar in, utan att reflektera över vad lånen gör med oss, med vår identitet.

    Jag menar inte att vi inte alls kan använda oss av sekulär ledarskapsfilosofi. Tvärtom – och här tror jag att vi är överens, alla vi som för detta samtal. Däremot betraktar jag den inte som neutral, långt därifrån. Därför menar jag att man måste anstränga sig väldigt mycket för att göra anpassningen av dessa metoder till kyrkan. Mitt intryck är att detta görs rätt sällan, och att vi behöver göra det mer. Detta tror jag, som du, att vi måste tala om!