I artikeln ”Att skaffa barn på egen hand” i Sändaren 30-31/2016  lyfts olika sätt att få barn på fram. Artikeln handlar om Josefin Olvik som åkte till Danmark för insemination innan detta blev möjligt i Sverige.

Det som fattas i artikeln är barnets faktiska rättigheter. Ett barn har enligt FN:s barnkonvention rätt att få veta sitt biologiska ursprung. Detta väljs i dag medvetet bort av vuxna i deras längtan och iver att ”skaffa barn på egen hand”, bland annat om man åker till Danmark för insemination, Detta är inte försvarbart. Barnet har juridiskt sett inga rättigheter innan det föds, därför har vi som vuxna och blivande föräldrar ett extremt stort ansvar för att även inkludera det perspektivet.

Som adopterad vet jag att för det lilla barnet är det viktigast att bli älskad och omhändertagen. Men det innebär inte att rötterna saknar betydelse. Vid olika tillfällen under livet så påminns vi alla om att arvet också spelar roll — för många sker det under tonåren, för andra när man själv blir förälder. Och i alla sjukhuskontakter så blir frågan om arvet viktigt, ibland avgörande, för att kunna få bästa möjliga vård och behandling. Detta har vi i Sverige lärt oss under 50 år med internationella adoptioner och en ännu längre tid med nationella adoptioner och familjehemsvård. Jag vet det också av egen erfarenhet i mitt möte med min koreanska familj och i mitt yrke som familjehemssekreterare.

Så i den fortsatta diskussionen om hur man blir förälder måste vi alla ta ett större ansvar och med större tydlighet värna barnets rättigheter — framför allt när det gäller rätten till kunskap om rötter. I ett land som vill göra barnkonventionen till svensk lag är detta viktigare än vuxnas rätt att få bli förälder!