Sverigedemokraternas framgång handlar om missnöje. Genom att inleda ett samtal med de missnöjda under valrörelsen skapas också möjligheter till ett första steg ut ur missnöjet.
Borgstena ligger två mil norr om Borås i Västergötland och har 560 röstberättigade, varav 315 röstade i EU-valet. Centerpartiet blev näst störst med 54 röster, men största parti blev Sverigedemokraterna med 64 röster, motsvarande 20,4 procent. Borås Tidning hade dagen därpå rubriken: Ett delat samhälle.
Jag är uppvuxen i Borgstena och bodde där tills jag var 20 år. På sextiotalet hade Sjuhäradsbygden stor invandring från Finland, och på min skola fanns det många elever med finskt ursprung, människor som i dag utgör en naturlig del av bygden. Trots denna, som jag uppfattar det, lyckade integration har var tionde Borgstenabo valt att rösta på Sverigedemokraterna. Varför?
Är man motståndare till invandring? Det är nog att förenkla saken och Per Lundin, Equmeniapastor på orten, förklarade i Borås Tidning att det funnits andra problem i samhället, men att dessa inte varit kopplade till de asylsökande som bor där.
Kan en röst för Sverigedemokraterna egentligen vara en protest mot den globala utvecklingen? Man röstar i så fall inte för någonting, utan mot. Den globala utvecklingen har kanske gett dåligt självförtroende inför en förändrad arbetsmarknad som kräver rörlighet, utbildning och språkkunskap. Likaså ställs det krav på social förmåga att kunna leva med olika kulturer sida vid sida.
En av sommarens bibeltexter i kyrkoåret handlar om den förlorade sonen. Eller kanske den handlar ännu mer om en hemmavarande son, som blir missnöjd när hans pappa förlåter lillebror som övergett familjen (men samtidigt fått globala er-farenheter). Pappan vädjar till äldste sonen att försöka ha förståelse och samtidigt se vilka enorma tillgångar som han som äldste son och gårdsägare faktiskt har, till skillnad från hans utblottade lillebror. Pappa fördömer inte hans missnöje, men inbjuder honom att se sin lillebror med andra ögon.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR