Med mindre än två år kvar till nästa riksdagsval har partierna svårt att ge besked om de politiska framtidsutsikterna. Nästan var femte väljare är enligt opinionsundersökningarna beredd att lägga sin röst på Sverigedemokraterna, samtidigt som varken alliansen eller de rödgröna vill att ett invandrarkritiskt parti ska sätta agendan för svensk politik. Det skapar en brydsam parlamentarisk situation där vi väljare inte kan förvänta oss klara besked i regeringsfrågan.

För omkring en månad sedan öppnade Liberalernas partiledare Jan Björklund upp för ett samarbete över blockgränserna. Liknande signaler har kommit från Centerpartiets partiledare Annie Lööf, som med goda opinionssiffror i ryggen velat tydliggöra Centerpartiets position som ett ansvarsfullt mittenparti. Det finns dock ett grundläggande krav från både Björklund och Lööf och det är att inte förvandlas till stödpartier åt Socialdemokraterna. Stefan Löfvén har uttryckt att han vid en oklar parlamentarisk situation vill vara kvar som statsminister, vilket retat partierna i alliansen och uttalandet har knappast underlättat ett samarbete över blockgränserna.

En viktig utgångspunkt för ett konstruktivt politiskt arbete efter valet 2018 är att våga släppa både tidigare positioner och vanemässigt politiskt tänkande. Om ödmjukhet är mer än en politisk floskel finns alla möjligheter att mötas på mitten. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet har egentligen goda utgångspunkter att komma överens i ett mer långsiktigt ansvarstagande för Sverige. Förhoppningsvis kan både Moderaterna och Kristdemokraterna bjudas in till ett sådant samarbete och våga släppa på sina högerpositioneringar.

Ett resultat av ett blocköverskridande samarbete skulle naturligtvis vara att både vänster- och högerpopulistiska partier vinner ännu fler missnöjesröster. Tyskland är ett exempel där de främlingsfientliga partiet Alternativ för Tyskland vunnit mark i delstatsvalen i protest mot koalitionen mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna. 

Samma sak skulle säkert hända i Sverige med Sverigedemokraterna, men frågan är hur mycket man behöver frukta en sådan utveckling. Om partiet skulle få ett opinionsstöd så högt som 25 procent, så är det fortfarande tre av fyra svenskar som önskar en annan politik än Sverigedemokraternas.

Martin Liby Alonso, ledarskribent i Dagens Nyheter (18/10) jämför Sveriges politiska situation med förhållandena i övriga länder i Västeuropa. De flesta länder har valt att samarbeta över blockgränserna och styrs numera genom stora koalitioner. Undantag är till exempel Norge där högerpopulisterna blivit en del av regeringsunderlaget medan de i Danmark blivit ett stödparti. Just Danmark lyfter Martin Liby Alonso fram som ett varnande exempel eftersom IMF i sin senaste granskning påpekar att den danska ekonomin tappat i konkurrenskraft jämfört med andra länder. En viktig förklaring till detta är bristen på förändring och reformarbete vilket den borgerliga regeringen förhindras av på grund av motståndet från stödpartiet Dansk Folkeparti.