Att återvända eller inte återvända

Carl Johan Östman

För väldigt, väldigt länge sedan – det berättades om detta och det blev nedskrivet – var det en folkgrupp som flydde från ett rike till vad som kallas en annan världsdel. Dessförinnan hade folket i landet drabbats av den ena plågan efter den andra. Den folkminoritet som flydde hade inte råkat mest illa ut men hade också andra skäl att fly. När man flydde hade man att passera det som kallades hav, men på ett särskilt märkligt sätt lyckades alla ta sig över torrskodda. På andra sidan fick sedan många vandra mil efter mil, och det tog uppseendeväckande lång tid. Under den tiden uppstod en opinion för att det skulle vara bättre att återvända. Men man fortsatte. När de kom fram dit de tänkt sig välkomnades de knappast, men så vitt känt yrkades det inte på att de skulle återvända.

Massor av generationer senare har det inträffat att människor flytt från en världsdel till en annan. Att ta sig över hav har inte visat sig lätt, tvärtom har en stor andel av människorna dött under båtresan. Många vandrade under en höst mil efter mil för att komma dit de ville. Ingen tänkte då på att återvända trots strapatserna.

När de kom fram blev de välkomnade av somliga, medan andra blev förskräckta. De som hade flytt kunde sedan bli överraskade av att höra att det bästa för dem skulle vara att återvända. Så sades det, fast det för några kunde röra sig om att i så fall komma till ett land där de aldrig satt sin fot.

De styrande i landet dit de hade kommit ansåg att man måste utröna hur farligt det skulle vara för varje enskild person att, som man sade, återvända. Men i landet mitt i den andra världsdelen meddelade de styrande att livet i landet där var farligt för alla. Fast de styrande i landet dit flyktingarna hade kommit tyckte inte att man behövde bry sig om ett sådant budskap.

Carl Johan Östman
  • 0 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar