Äntligen! Gud får sköta tillväxten

Jag delar helt artikelns värderingar. Kristna företagsledare som med kurvor propagerar tillväxt till varje pris är ingen favorit.

Sigfrid Westberg och Lasse Svensson har förmodligen också insett att vi som kristna i Sverige inte har riktigt klarat av att förkunna evangeliet till våra landsmän, för man har ofta bara förkunnat en blandning av lag och evangelium som har lett till att medelsvensson tror att kristendomen är en gärningsreligion där det ofta handlar om en strävan kring bön, andlig krigföring och tro, där många pastorer får prestationsångest på grund av all fokusering på församlingstillväxt. Kristi evangelium, som gavs till Paulus genom en uppenbarelse, förkunnar att frälsningen "inte är på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig". "Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.
Det gäller inte bara frälsningen, utan också det nya livet:
"Ty Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem" (Ef 2:8-10)

Intressanta inlägg från Westberg, Fhager och Friesli. Westberg skriver att: "Äntligen fick vi i ett centralt forum lyssna till någon som betonar att den kristna församlingens framtid främst är beroende av Guds nåd och inte våra egna ansträngningar. Min fråga blir; var har Westberg varit de senaste 25 åren. Denna typ av förkunnelse har strömmat emot mig i en mängd pastorsmöten, kyrkokonferenser och medarbetarkonferenser. Det här var samla gamla evangelium som vanligt och det behöver vi höra om och om igen. Fagher skriver om kristna företagsledare som med kurvor som propagerar tillväxt till varje pris. Jag har varit kristen i 28 år och pastor i snart 20 och har varit på många konferenser (drygt 20 på Hönö) i många olika sammanhang och har aldrig mött eller hört någon som passar in på Faghers beskrivning. Den förkunnelse (blandning av lag och evangelium) som Friesli nämner lämnade vi bakom oss för länge sedan. Vårt problem är nog snarare att vi i polemik mot tidigare förkunnelse slätat ut evangeliet och inte vågar vara tydliga nog. Som pastor känner jag ingen prestationsångest över församlingstillväxt, men känner sorg och smärta över att jag/vi inte vinner fler människor för Jesus.

VI VILL VÄXA kan betraktas på olika sätt. Här i L-amerika har vi tolkat denna på-senare-år-slogan som olycklig - om det enbart skulle gälla numerär tillväxt. Som de flesta av oss numera vet, finns det numera gott om s k mega-kyrkor lite varstans här i Central-, Syd- och Nordamerika, enormt stora sammanslutningar, präglade av fundamentalism och autoritära ledare, vars motivation ofta blir ifrågasatt som mindre seriös. Våra individuella uppgifter skiftar givetvis och själv har jag kunnat satsat mesta möjliga tid och energi åt grundutbildning av både församlingsledare och studenter från Sverige och Central-, Syd- och Nordamerika inom tema-området "ekoteologi". Vår individuella och kollektiva VI VILL VÄXA-inriktning får inte bli ett ensidigt-olyckligt stirrande på medlemssiffror.

Ärligt talat så är jag mycket förvånad över att du Jerry Gegerfeldt som pastor med 20 års yrkeserfarenhet förnekar att det fortfarande finns massor med kristna som tror att kristendomen är en gärningsreligion. Hundratals utredningar som man har gjort inom olika församlingar, kyrkor och samfund av olika religionstillhörighet runt om i världen i de senaste 10 åren, bekräftar att många församlingsmedlemmar av olika religionssamfund - även inom frikyrkor - ser på församlingslivet ENBART som en fråga om att underhålla en byggnad, sjunga sånger, lyfta händerna i lovprisning, gå på ett och annat bönemöte, lyssna på predikningar, lägga pengar i kollekten o.s.v. Detta har i sin tur lett och leder till att vissa troende tror att St. Pär ska stå vid Pärleporten och bedöma oss efter våra gärningar. Men även vissa präster och pastorer blir ibland hemmablinda och märker inte mer vad som pågår inom församlingen. Andra präster och pastorer är medvetna om problemet, men blundar p g a vissa omständigheter eller berätter enbart till de närmaste eller i enkätundersökningar. Och allt detta sker fortfarande också i Sverige. Det Nya Testamentet drar en skarp skiljelinje mellan nåd och lag.

Pastor Jerry du skriver också att du har aldrig mött eller hört att kristna ledare, företagare o.s.v. har pratat om tillväxt. Det kan naturligtvis vara möjligt om du enbart har haft omgänge med kolleger som håller masken. Eller det kan också vara så att du skyddar pastorskåren. Så jag tar din åsikt och din beskrivning med en nypa salt, för jag känner och har kontakt med hundratals församlingar, där antingen pastorer eller andra ledare pratar offentligt om församlingarnas tillväxt i gudtjänsterna, andra är mera tillbakadragna och försiktigare och berätter för vänner vid kaffebordet eller i vissa utredningar. I klartext: Debatten om tillväxt är i högsta grad närvarande i församlingarna, speciellt i sådana tider där många medlemmar lämnar kyrkorna.

Sedan håller jag absolut med dig pastor Jerry att man ofta slätar ut evangeliet och vågar inte att vara tydligt. Men många präster, pastorer, kyrkoledare o.s.v. förklarar ofta inte tydligt skillnaden mellan religion och evangelium, för religion har sitt ursprung i det mänskliga sinnet, medan evangelium börjar med Gud. Religion går hand i hand med elitism, evangelium är raka motsatsen; alla känner vi Gud, från den minste till den störste. Religion fokuserar på vad vi inte har, medan evangelium beskriver vilka vi är och vad vi har i Kristus. Religion frågar hur vi ska leva, medan evangelium först och främst handlar om varifrån livet kommer. Religion ser helgelse som en ansträngning, men evangelium ser det som Guds verk i oss, av nåd. Religion fokuserar på yttre symboler, medan evangelium visar den inre verkligheten. Religion har ett jordisk huvud, nen troende är direkt-kopplade till församlingens huvud, Jesus Kristus. Religion hotar, men evangelium välkomnar. Religion söker individuella lösningar, medan evangelium proklamerar att alla problem är lösta genom en enda individ, Jesus Kristus. Religion bedrar, medan evangelium i sanning är Guds kraft till frälsning, o.s.v.

Tack för intressanta synpunkter Elmar!

Mitt försök till analys och det "landskap" som jag försöker beskriva gäller mitt gamla samfund (Svenska Missionskyrkan). Ordet nåd har varit ett nyckelord för "missionare" i alla tider. Guds rikes utbredning beror inte i första hand på oss utan på Gud och hans nåd. Sedan vet vi att mottagandet av Guds nåd, kärlek och den helige Ande leder till gärningar, Jak. 1:17 Så är det också med tron: I sig själv, utan gärningar, är den död.

Jag har aldrig förnekat att det sedan kan finnas människor som lever ett slaviskt kristet liv i en osund gärningslära.

Vad det gäller församlingstillväxt har du nog missförstått mig. Det jag försökte uttrycka var att jag inte kände igen mig i Faghers beskrivning av de som talar om församlingstillväxt.

Sedan jag mötte Jesus och blev frälst och kristen för 28 år sedan har jag så gott som varje dag bett och funderat (själv och tillsammans med andra) kring hur vi skall vinna människor för Guds rike. Jesus har kallat alla kristna till männsiskofiskare och församlingen huvuduppdrag är detta. I Tibro MFS (där jag tjänstgör) är frågan om församlingstillväxt högst upp på dagordningen.

Del 1 ) Pastor Jerry, för det första hjärtligt tack för ditt svar och den noggranna förklaringen och för det andra skulle jag vilja säga att jag absolut inte försökte att varken kränka eller anklaga dig för något. Men jag måste ändå påstå att jag inte har missförstått dig. Naturligtvis skall varje troende samt varje församling använda sig av hebréerna 10:24, 25, det vill säga att tänka på varandra och uppmuntra varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar och när de tillber Jesus stärker de banden av kärlek och vänskap i församlingarna och i Guds ord lägger de en god grund för framtiden, så att de kan gripa fast tag om det verkliga livet.
Och i min andra artikel den 8/6 skrev jag inte om sekter med ett slaviskt kritiskt liv i osund gärningslära. Jag beskrev frikyrkor och andra kyrkor utomlands och i Sverige, där det fortfarande finns många församlingsmedlemmar och vissa pastorer och andra ledare som ser på församlingslivet ENBART som en fråga om att underhålla en byggnad o.s.v. Det vill säga som en gärning utan Guds inverkan och i så fall blir kristendomen till en gärningsreligion, för ingen kommer till Fadern utom genom Jesus!
Fortsättningen följer...

Del 2) Sedan finns det en stor skillnad mellan att växa i tro eller mellan numerära tillväxt, exakt som Ingemar Hedström skriver i sitt inlägg den 8/6. Och det är just det som också jag menade i mitt tredje inlägg den 10/6 kl 13:00, där jag stöttade Benny Fhagers inlägg. Den numerära tillväxten leder nämligen också till ekonomiskt tillväxt och den är speciellt viktigt för församlingarnas fortbestånd, men också för pastorerna, ledarna o.s.v., för att behålla sina jobb. Vissa kyrkoledare har till och med antytt eller medgett att det spelar ingen roll för dem HUR eller VAD församlingsmedlemmarna tror på, viktigt är bara att folk lägger mycket pengar i kollekten, så att dem kan behålla jobben. Så den här ekonomiska åsikten är självklart förståeligt ur församlingarnas och pastorernas synvinkel. T ex överskrev jag för många år sedan en stor summa pengar av min livförsäkring bland annat till en f d församling. 8 år senare ringde upp mig den ny tillträdde pastorn i den f d församlingen och ville få reda på om jag kanske har dött, för att sin församling hamnade i en katastrofal ekonomisk situation. Samtalet är bandat och det finns ett vittne. Sådant kan man verkligen kalla för desperation.