Äkthet i lära och leverne är trosskapande

Sune Fahlgren och Bernt Wåhleman har i Sändaren aktualiserat frågor som rör församlingens äkthet och den tragiska företeelsen att kyrkan blott i ringa grad lyckats överföra ett tros- och församlingsengagemang till den unga generationen. Tack för era viktiga skrivningar! Vi som är gamla har sett två generationsskiften drabbas av denna tragedi.

Sune Fahlgren söker orsaker bland annat i en förändrad syn på vad som är äkta. Det har skett en kraftig glidning från Bibelns äkthetskriterium ”Av frukten känner man trädet” till den numera vanliga uppfattningen att äkta är det som känns rätt för stunden, det som stämmer med trenden. Det senare är en skyltad äkthet, inte en tillämpad. Det gick inte att lämna in sin smutstvätt hos skylttillverkaren, trots att det stod ”Tvätteri” på en skylt i fönstret. Läs härom i Fahlgrens text. 

Den djupa, verkliga äktheten har med gemenskap, handling och sammanhang att göra. Den hör hemma i en sann kristen församlingsgemenskap.  En sådan väljer ständigt på nytt platsen vid Jesu fötter, lärjungaplatsen, där han som är ”vägen, sanningen och livet” talar, han som är fullkomligt äkta. Där evangelium förkunnas klart kan människor i alla åldrar uppleva djup äkthet. Väsentligt är dock att församlingen i praktisk handling bejakar budskapet.  Sker inte det blir varje gudstjänst enbart en skyltning. Det finns människor som lämnat kyrkogemenskapen av den anledningen.

Samstämmigheten mellan tro och liv, mellan lära och leverne, är äkthetstecknet som mer än annat är trosskapande i en miljö, i ett kristet hem och i en församling. Om föräldrar hävdar att kristen tro och gemenskap är grundviktigt i livet måste det få konsekvenser för den målinriktning de söker förmedla  till sina barn. Fint skriver Wåhleman om sina föräldrar beträffande detta.

Det finns lokala exempel på församlingar som lyckats överföra tro och församlingsengagemang till den unga generationen. Dessa gemenskaper har prägel av stark familjesammanhållning där föräldrar lyckats styra utan att tvinga, lyckats välja kamrater åt barnen utan att dessa märkt det. Där är de unga med i gudstjänsterna och atmosfären visar inga tecken på tvångsutövning. Här finns en tydlighet beträffande föräldrarnas värderingar och prioriteringar och kärleksfull  tydlighet mår barn och ungdomar bra av.

Kan Equmeniakyrkan  finna vägar att stödja föräldrar i deras uppgift att skapa och bevara en tros-förmedlande  gemenskap och undervisning? Det är angeläget i en tid då det offentliga Sverige inte ger någon draghjälp till kristen fostran, utan tvärtom varnar för att ge barn religiös påverkan.

Barnen är vår framtid. En sådan styrd av andligt outvecklade människor är ett dystert scenario. Det är en ödesfråga för både kyrkan och samhället.

Gud välsigne er som är i aktiv ålder och arbetar med dessa frågor. 

 

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.