40 år med fri abort - så blev det

I år är det 40 år sedan vår nuvarande abortlag trädde i kraft. Över en miljon barn har i realiteten nekats livet sedan fri abort infördes 1974. Att lagstiftning har en normerande funktion och påverkar handlingsmönster i ett samhälle är bevisat. På 1950-talet gjordes cirka 3000 legala aborter och lika många illegala, tillsammans 6000. Jämfört med dagens 38 000 har antalet mångdubblats. En restriktiv drogpolitik gör att färre knarkar. En del gör det ändå, men inte lika många. En restriktiv abortlagstiftning skulle sannolikt innebära färre aborter. En del skulle göra det ändå, men inte lika många.

1938 fick Sverige sin första abortlag som fungerade väl fram till mitten av 1960-talet. Det var en förbudslagstiftning med vissa undantag. Abort var tillåtet ”i yttersta nödfall” under svåra medicinska eller sociala omständigheter, efter läkarbeslut. Det ofödda barnets rätt till liv där fostret och kvinnan är två skyddsvärda individer från befruktningen ansågs vara en självklarhet bland kvinnoorganisationer, läkare och politiska partier. Det här synsättet har totalt förändrats till att i dag enbart handla om ”kvinnans rätt till sin egen kropp” där det ofödda barnet reducerats till att vara endast ett ingenting. Språkbruket har ändrats, i syfte att totalt avhumanisera det ofödda barnet, från ”fosterfördrivning” till ”aborter” och vidare till att i dag nästan uteslutande använda begreppet ”sexuell och reproduktiv hälsa”. För vem är emot hälsa? Det som var i ”yttersta nödfall” tillämpas i dag i nästan 40 000 fall och ska jämföras med de drygt 100 000 barn som i dag föds.
 
Från 1965 och tio år framåt skedde en dramatisk ökning av antalet aborter. Kyrkan drev enhälligt den kraftfullaste opinionen mot beslutet 1974. I dag har kyrkan, med vissa undantag, tystnat och räds att stöta sig med tidsandan. Kristdemokraterna var hängivna motståndare till den fria aborten, men har sedan 80-talet totalt ändrat inställning. Under åtta år har vi haft en kristdemokratisk socialminister som utan invändningar administrerat Europas mest liberala abortlagstiftning.
Vi kan konstatera att det skett en enorm moral- och värdeförskjutning i synen på det ofödda barnet och därmed en lika enorm devalvering av människovärdet i allmänhet. Om man anser att abort kan liknas vid en ond blindtarm som måste tas bort, då kan vi gladeligen bara fortsätta med det svindlande antal foster som årligen aborteras. 
 
Men om vi vågar utsätta oss för en smula etiskt reflekterande, angående vad ett foster i realiteten är; en självständig människa från befruktningen, visserligen ännu inte helt utvecklad, men där alla beståndsdelarna från början finns för hennes fortsatta liv och tillväxt, då tror jag att vi snart kommer fram till att något borde göras åt saken.
 
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Thorsten Schütte
Det låter vackert i debattartikeln, men om man gör som den föreslår, då hamnar svarte Petter hos den gravida kvinnan som riskerar straff eller söker sig till illegala, farliga aborter.
Ingvar Nilsson
Hej Thorsten! Ingenting i detta är lätt. Grundläggande är vi nog överens om att det höga antalet borde diskuteras, hur vi skulle kunna pressa ned det, kanske till 30 000 som ett första steg. Önskar att det skulle ske en attitydförändring och vilja att välkomna och stödja varje gravid i stället för att jämt tänka i aborttermer. Att vi såg de ofödda barnen på ett helt annat sätt - ett människoliv oändligt värdefullt och odiskutabla rätt till sitt liv. Det förebyggande är naturligtvis viktigt. Också att den gravida ska veta att hon kan förvänta sig allt stöd hon behöver för att kunna ta hand om barnet. Norge är väldigt bra på det. Tycket att ingen abort ska behöva göras p g a ekonomiska orsaker. Och naturligtvis om det skulle vara fel kön.
Kristina
Nej, ingenting i detta är lätt att diskutera.Har mött många kvinnor i den direkta abortsituationen, vilket många gånger är ångestfyllt för dem.Att likna ett ingrepp som detta vid en sjuk blindtarm är på gränsen till vad som är värdigt en debattör, även om det inte är dennes personliga åsikt. MEN, vi vet inte alltid anledningen till beslutet, våldtäkt, incest och en frånvarande far kan vara orsaken.Att återgå till tiden före 60-talets abortlagstiftning skulle öka antalet illegala aborter med alla de stora risker de medför för kvinnan. Dock behövs en god preventivmedelsrådgivning f.f.a. bland våra ungdomar, och en reflektion över och diskussion om att det lilla fostret är en blivande människa från befruktningen och skyddsvärd. Hur man kan hjälpa en kvinna som av olika anledningar känner sig osäker på att kunna ta hand om ett barn, är en utmaning också för kyrkans folk.I den bästa av världar förekommer inte aborter, inte heller krig där vi slår ihjäl varandra. Vi som arbetar i vården kan ibland uppleva att man inte har något val att vägra delta i abortarbete p.g.a. sin livsåskådning, när det finns en lagstiftning. Men vill vi bli abortmotståndare som man uppfattar dem i dag??
Ingvar Nilsson
Kristina 02 februari, 14:17 Du har totalt missuppfattat mig. Jag säger inte att det är den gravida kvinnan som tycker att det kan liknas vid en blindtarmsoperation. Tvärtom upplever ju de allra flesta kvinnor som du säger att en graviditet är något helt annat. Något som man inte kan hantera hur som helst. Men det är den gängse attityden som gravida kvinnor ofta möter och som så ofta förespråkas av de som till varje pris framhåller att kvinnan ha rätt reproduktiv hälsa där barnet i magen helt förbises. Du vet säkert vad jag menar. Det blir ett ramaskri om man skulle önska att antalet aborter per år skulle gå ned några tusen. Det är attityden mot det som den gravida kvinnan ha i magen jag önskar skulle bli en annan. Nej, Kristina, jag skulle verkligen vilja ge all den hjälp och stöd till varje ung eller lite äldre gravida kvinna som kommit i trångmål i denna fråga, oavsett vilket val hon gör. /Ingvar
kristina
Det uttryck som användes i din artikel ,Ingvar ,förstod jag inte är din personliga åsikt,vilket jag också skrev! Men man kan få det att framstå som den gängse uppfattningen hos dem som inte är negativa till abort.Naturligtvis önskar vi att alla barn skulle vara välkomna till världen och att ingen människa skulle behöva våndas över ett beslut som detta. En attitydförändring behövs säkert,önskar att du med ditt engagemang bidrar till det! Tyvärr är inte livets väg alltid så enkel, den är många gånger krokig och svår att gå för oss alla även när man vill leva som kristen.
Ingvar Nilsson
Tack för din varma kommentar, Kristina. Nej, livets väg är inte alltid om någonsin enkel. Jag vet det så väl. Kanske det kan vara så att orsaken till att jag vill hjälpa i denna fråga, speciellt tonåringar som ställs inför dessa frågor att jag själv var en svikare och högst oansvarig och dum i detta innan jag blev kristen. Nu vill jag göra förhindra allt som kan såra, skuldsätta och fördärva. /Ingvar
Thorsten Schütte
Jag vill tacka Ingvar och Kristina för den fina diskussionen i kommentarsfältet. Det går att diskutera svåra frågor, man måste inte kasta skit på varandra och ytterligen underblåsa en svartvit bild av mycket gråa problem, där inga enkla lösningar finns.
Ingvar Nilsson
Tack själv Thorsten!
Kristina
Tack för era vänliga ord både Thorsten och Ingvar! Önskar att fler skulle ge sig in i denna diskussion, men det känns nog svårt ibland. Kanske om man är kristen värjer sig för den, men det borde vi inte. Jag har, som jag skrev tidigare, arbetat med kvinnor i den direkta vårdsituationen och vet lite om hur den kan upplevas av både patienten och dem som vårdar. Tror att jag någon gång kunnat vara till hjälp när ångest och oro varit i högsta grad närvarande i en kvinnas situation. Vi hjälper inte med att vara dömande utan stödjande, det gäller väl i många andra livssituationer också.