Sune Fahlgren: ”Nattvarden är en ny världsordning"

Vi firar snart påsk i våra kyrkor och på torsdag minns vi särskilt Jesu sista måltid och den nattvard som han instiftade. Men vad är det egentligen för måltid? Och hur gick det till när den första församlingen tog del av den?

De är frågor som har ställts på sin spets under den senaste tidens debatt på de kristna dagstidningarna och på sociala medier. Allt började med en ny bok och ett debattinlägg av församlingsgrundaren Rickard Cruz. Han menade att dagens sätt att fira nattvard inte alls liknar det sätt det gjordes i den första församlingen. Det var ingen religiös tillställning utan en helt vanlig måltid i helt vanliga hem. Vad ska man egentligen tro? Har vi missförstått något helt centralt om nattvaden? Sändaren bestämde sig för att reda ut frågorna och träffade Sune Fahlgren, docent i kyrkovetenskap på hans arbetsrum vid Teologiska högskolan Stockholm.
 
 
 
 
 
 

Linus Brengesjö

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Rickard Cruz
Hej! Kul att ni uppmärksammar debattartikeln och min bok Middag med Jesus. Jag tycker att mycket av det som Sune Fahlgren delar i den korta intervjun är mycket bra, inte minst tankarna om nattvarden som en ny världsordning. Jag är dock övertygad om att det finns mycket att vinna i att återupptäcka Herrens måltid som en verklig måltid i vanliga hem där Jesus får vara i centrum. Det handlar inte om att det var bättre förr. Det handlar om att hitta in i enklare mer livsnära former och låt den helige Ande leda in i framtiden. Precis som Sune säger är en av de största utmaningarna individualismen "Jesus och jag". Herrens måltid är en gemenskapsmåltid som får konsekvenser för våra relationer med varandra, hur vi använder vår tid, våra pengar och hela våra liv. Det går bra att läsa mer om Middag med Jesus eller varför inte beställa boken här: http://www.rickardcruz.se/middag-med-jesus Allt gott och Guds välsignelse! // Rickard Cruz
Sune Fahlgren
Hej Cruz! Din bok väcker många viktiga frågor om nattvardens betydelse. Det är mycket tydligt i Nya testamentet att nattvarden (brödsbrytelsen, Herrens måltid, etc) inte är en vanlig måltid eller enbart en gemenskapsmåltid. Den firades och kan fortfarande göra det i anslutning till en måltidsgemenskap, men den har en "tradition" (som Paulus kallar det i 1 Kor 11) som vi följer och som gör det till en sakramental måltid. Dessutom missar man lätt den offentliga karaktären som husförsamlingarnas sammankomster hade i den tidiga kyrkan. Det var inte samlingar i den typ av lägenheter vi har idag. Troligtvis skedde det i de välbärgades hus, där det fanns plats för 40-60 personer. Och av Första Korinthierbrevet förstår vi att det var offentliga sammankomster. Vid sammankomster skulle även "oinvigda" inkluderas. Du rekommenderar din egen bok, jag rekommenderar Mikael Tellbes utmärkta kommentar till Första Korinthierbrevet: Korsmärkt gemenskap. Där analyseras "gudstjänstproblem" som anknyter till gudstjänstproblem i vår tid.
Rickard Cruz
Hej Sune och tack för din kommentar! Det finns goda belägg för att Herrens måltid från början inte firades i samband med en gemenskapsmåltid. Herrens måltid var en gemenskapsmåltid dock en ovanlig sådan. Det finns många spekulationer angående storleken på husförsamlingar under det första århundradet. Jag har sett allt från några få personer till ett par hundra. När man funderar över det anser jag att man istället ska börja med att fundera över vilken typ av samlingar som Paulus beskriver. Exempelvis: 1) Om en lem i kroppen lider så lider alla med den. 2) När man samlades skulle varje person ha något att ge. Hur många de kunde vara, eller hur många vi borde vara, och fortfarande fungera på det sättet får var och en fundera över. Är det så konstigt att jag rekommenderar min egen bok? Det är trots allt "Middag med Jesus" som har gett upphov till texten och intervjun ovan. Trots det nämns inte ens bokens titel. Jag tänker att det inte är mer än rätt att ge läsaren möjlighet att skaffa sig en egen uppfattning. Du nämner Mikael Tellbe. Jag har inte läst den kommentaren men kan rekommendera följande intervju med honom i tidningen Dagen om Herrens måltid: http://wp.me/p3ALdL-lq

 

Till minne