Ingen debatt om uppskattad handbok

Kyrkohandboken har varit i bruk i de lokala församlingarna sedan första advent 2016. Sändaren har gjort en rundringning för att höra hur mycket den används och hur reaktionerna blivit.  Den samstämmiga uppfattningen är att handboken fått ett positivt mottagande. Framför allt har man i församlingarna använt de delar som rör särskilda gudstjänster och förrättningar, men också förslagen för det vanliga gudstjänstlivet.

Kerstin Wängberg, pastor i Equmeniakyrkan i Nossebro, är en av flera som tycker att den nya gudstjänstordningen ligger ganska nära den man använt tidigare, men att man nu arbetar mer medvetet med de fyra ”flöden” som finns beskrivna i kyrkohandboken.

– Den har gett oss anledning att prata mer om innehåll och former för våra gudstjänster, framför allt med dem som leder gudstjänsterna, säger hon.

Även i Trollhättans Missionsförsamling har man, enligt pastor Emanuel Georgsson, haft träffar för de som är aktiva i gudstjänsterna men också för övriga intresserade. Det har skapat en större medvetenhet om gudstjänsten.

– Gudstjänsterna har inte blivit så annorlunda, men de är mer genomtänkta, säger han.

Att kyrkohandboken skulle leda till gudstjänstutveckling har också varit ett av målen för kyrkobokskommittén, enligt ordförande Hans Andreasson.

– Vi har gått ifrån den tidigare konventionen om vad en kyrkohandbok är och arbetat fram en handbok som är öppnare i formen och ger församlingarna större frihet. Mitt råd till församlingarna är: Vet vad ni gör och gör som ni vill, säger han.

Flera av pastorerna säger att de framför allt använder handboken vid särskilda gudstjänster och förrättningar. De uppskattar ett modernare språk men också att det finns ett mer liturgiskt alternativ. Någon har reagerat på att det på några ställen anges att pastorn/officianten uppmanas göra korstecken om det känns naturligt.

– Det är en praktik som finns i Missionskyrkans handbok från 2003. Den har formats i ett ekumeniskt, och inte minst internationellt sammanhang. Vi har tagit med möjligheten även i den nya kyrkohandboken för den som vill, säger Hans Andreasson.

Hur kommer det sig att det blivit så förhållandevis lite debatt kring Equmeniakyrkans kyrkohandbok jämfört med Svenska kyrkans?

– Svenska kyrkan är bunden till att göra en konfesionell luthersk kyrkohandbok. Equmeniakyrkans är en ekumenisk handbok med större öppenhet. Vi går ifrån den tidigare konventionen om vad en kyrkohandbok är.

Ulf Eriksson, pastor i Immanuelskyrkan i Jönköping, är en av flera som säger att handboken fungerar som en referens att luta sig mot och hämta inspiration ifrån, men att han inte följer den exakt.

– Jag tycker att det märks att man har hämtat influenser från olika traditioner, både från de tre bildarsamfunden och från andra kyrkor. De tycker jag är bra.

I Tjelvarkyrkan i Visby har man behövt hitta en egen gudstjänstrytm och form efter att Svenska kyrkan dragit sig ur samarbetet med missionsförsamlingen.

– Jag har inte detaljstuderat handboken, men det jag läst känns positivt. Den ger oss flera alternativ och hjälper oss samtidigt att vara kreativa, säger pastor Anna Ljung.

Hon tycker att handboken är väldigt viktig för en kyrka. Den säger mycket om kyrkans teologi och något om vilka man vill vara som gemensam kyrka. Det är en åsikt hon delar med Hans Dahlgren, Bodakyrkan i Borås.

– Jag tycker att det är jätteskönt att ha något att luta sig mot och att hämta inspiration från, säger han.

På webbsidan gudstjänst.se, som är tänkt att bredda och fördjupa den tryckta versionen av kyrkohandboken, börjar allt mer material att läggas in, enligt Lena Wohlfeil som är ansvarig för sidan. Men fortfarande är webbfunktionen under uppbyggnad.

I dag, onsdag, hålls den sista av 14 regionala utbildningsdagar kring kyrkohandboken. Sista advent är senaste datum för att komma in med ändringsförslag om kyrkohandbokskommittén ska ha chans att behandla synpunkterna innan kyrkokonferensen tar ställning till formuleringarna.