Han hjälper församlingar att hjälpa

Vad Hans Johansson däremot har är en passion, ett brinnande intresse, för att hjälpa flyktingar som kommer till Sverige. Han och hans familj har tidigare haft flyktingar boende hos sig, men det var först för två år sedan som han, tillsammans med människor från olika församlingar och lokala organisationer, var med och bildade en förening för att hjälpa flyktingar, i Höglunda utanför Alingsås.

— Flyktingförläggningen som vi startade där är avsedd för 160 flyktingar, men den senaste veckan har där varit bortåt 300. Det är överfullt, samtidigt som många av våra kyrkor och olika anläggningar står tomma, säger han.

Det är också det främsta praktiska tips som Hans Johansson vill ge församlingar: Öppna era kyrkor och tänk kreativt när det gäller flyktingboenden. Bostäder är inget stort problem egentligen, särskilt inte när det rör sig om kortsiktiga sådana.

— Vi har kyrkor, vi har sommarhem och olika typer av gårdar. Det går att lösa, det gäller bara att viljan finns där.

Han menar att vid katastrofer och kriser av den här typen  är det många som vill hjälpa till men inte vet hur.

— Många ger saker, de skänker kläder och pengar, men jag skulle säga att allt det där bara är sekundärt. Det viktigaste för dem som kommer hit är att få ett ansikte och ett hjärta. De måste känna sig välkomna och älskade — så det bästa man kan ge dem är sig själv och av sin tid, säger Hans Johansson.

När Sändaren möter honom är det vid ett typexempel för kreativa församlingslösningar. Vi träffas vid Långaredsbygdens SMU:s sommarhem Attholmen, utanför Alingsås, som just vid det här tillfället inhyser fyra ensamkommande flyktingar från Eritrea som bor tillsammans. Det har de gjort sedan februari — och oftast är de långt mer än fyra som bor i den lilla stugan, berättar Hans Johansson.

— De är väldigt gästfria och har folk här nästan hela tiden. Jag minns en rolig historia från i somras när ungdomarna brukade vara här och spela volleyboll på kvällarna. Då frågade de fyra mig varför de unga aldrig kom in och hälsade på dem i stugan. Jag fick förklara att det är väldigt ovanligt att man gör så här i Sverige. 

— Men där de kommer ifrån är det istället ovanligt att man går förbi utan att titta in hemma hos någon och se hur de mår. Den inställningen tycker jag var väldigt inspirerande, säger han.

Hans Johanssons projekt-anställning löper året ut, men han säger att han är öppen för en fortsättning — om behovet finns. Det viktigaste för honom — och även för andra människor enligt honom är att känna sig behövd.

Men när Hans Johansson fyllde sjuttio år trodde han aldrig att han skulle komma att starta och driva ett flyktingboende, i dag ångrar han inte det en sekund. Nu vill han alltså inspirera fler församlingar till att göra likadant; engagera sig.

— Jag är så oerhört rik. Varje morgon kan jag vakna upp och känna att det finns folk som verkligen behöver min hjälp, och det är oerhört stort. Och trots att jag är jättedålig på engelska, det var säkert 50 år sedan jag läste det i skolan, så ger jag dem det jag kan och får tillbaka så otroligt mycket, säger Hans Johansson.