Fattigdomen viktigaste frågan i det våldsdrabbade Filippinerna

– En kyrka som inte står på de fattigas sida har ingen anledning att existera. Så kategorisk är den filippinska teologen Sharon Ruiz-Duremdes, en av huvudtalarna under vinterkonferensen i Göteborg.

Kampen för rättvisa och fred, är viktigare än allt annat, förtydligar hon, under en kort intervju med Sändaren. 

Hon vill gärna berätta mer om sina erfarenheter som första kvinnliga generalsekreterare, och därtill den första lekmannen för Filippinernas Kristna råd.  Prästvigd blev hon nämligen först i oktober förra året  trots att hon snart nog tillbringat hela sitt liv i kyrkans tjänst.

– Jag ville göra det nu i solidaritet med mina kollegor och alla kämpande präster och pastorer, men egentligen är det ju inte nödvändigt. Man behöver inte vara prästvigd för att tjäna Gud. Jag tycker inte det ska vara nödvändigt att ha en viss titel eller akademisk examen för att räknas.

Så visst fick hon kämpa som generalsekreterare, berättar hon. Detta var trots allt en organisation som letts av män i 40 år. Och att få med personalen på noterna var inte så lätt. Varenda liten detalj blev en stor diskussionsfråga. 

– Jag började med att flytta ut mitt skrivbord mitt på golvet och ställa upp dörren, eftersom jag anser att en chef alltid måste vara tillgänglig.

– Sen jobbade jag med allt, plockade cigarettfimpar, städade, färdigställde dokument till olika samlingar. Och så  vågade jag visa känslor, till och med gråta öppet. Det gjorde personalen väldigt förvirrad och rädd i början. De förstod inte mitt sätt att leda. Men jag överlevde två fyraårsperioder och  när jag lämnade kände jag ändå att jag hade acceptans från alla de stora männen.

Men om hon verkligen lyckats påverka de lokala kyrkorna till att bli mer självständiga och jämställda är hon mer osäker på.

– Om vi till exempel enades om ett gemensamt uttalande som vi ville skulle läsas upp i kyrkorna så var det kanske bara tio procent som vågade göra det. Så rädda var de för repressalier från myndigheterna. 

– De sa till oss att det var okej för oss på nationell nivå att kämpa, men inte så lätt för dem. Det är ju ett helt system som måste förändras, från det auktoritära och patriarkala, rakt ner och in i familjen. Men jag är övertygad om att det här är vad Gud verkligen vill.

Men var får hon då modet att kämpa ifrån?

– Jag har fått modet från folket. Från lantbrukarna som fortfarande brukar jorden som man gjort i generationer. Från de tandlösa, outbildade, men kloka gamla kvinnorna. Jag vill stå sida vid sida med dessa kvinnor.

Den här kampen, de här åsikterna har Sharon Durez torgfört i många år, men hon berättar att hon växte upp som ”en vanlig konservativ baptist” som gick i kyrkan varje söndag och utbildade sig till lärare och teolog.

– Det var mina egna studenter som medvetandegjorde mig. Jag följde med dem på en fältstudier och levde bland de fattiga för att förstå deras villkor. Det var då jag insåg att allt de ville var att få mat på bordet, och skolor till sina barn. Det var detta regeringen ville stoppa, och så brutalt slog ned. 

– Allt våld syftar bara till att bibehålla den rådande ordningen. Behålla den patriarkala elitism som genomsyrar det filippinska samhället.

För att försöka förändra denna kultur i kyrkans värld försökte hon som generalsekreterare arbeta för  en mer  känslomässigt styrd agenda.

– Ditintills hade arbetet varit idéburet, ett slags akademiska koncept som resulterade i dagliga verbala ping-pongmatcher utan slut. 

– Men det viktigaste är ju ändå alltid kampen för rättvisa. Om kvinnor är förtryckta och ofria i ett land då kan inte det landet betecknas som fritt heller. Ett land kan ju inte bara vara till hälften fritt, och till hälften fastkedjat.

Filippinernas historia har kantats av våld. Idag sätter många sitt hopp till den nya presidenten Rodrigo Duterte och Sharon Ruiz-Duremdes tycker hans inbjudan till de stridande parterna i det ständigt pågående lågintensiva inbördeskriget är lovande. 

– Det är första gången någon gjort det, hans intentioner är goda, men sättet som han hanterar problemen på är en annan sak.

Hon syftar på knarkhandeln, som är ett stort problem på Filippinerna och som Duterte lovat att utradera på sex månader. Det halvåret är redan passerat, Duterte tillträdde för ett och ett halvt år sedan, men kämpar fortfarande mot knarkartellen.

– Det är så mycket våld. Nu  dödar man människor på bara misstanken om brott. Dessutom löser det inte grundproblemet som ju är fattigdomen. Så länge inte fattigdomen utraderas blir det ingen fred.

I dag medvetande gör hon sina egna studenter på samma sätt, som hon själv en gång. Något som inte alltid ses med blida ögon av skolledningen.

– Rektor har sagt åt mig flera gånger, och bett mig hålla mig till teologin. Men jag anser att politisk och social medvetenhet behöver inympas i studenterna så att de förstår hur kristna bör reagera. 

– De måste kunna lämna sina elfenbenstorn, så att de är beredda när de kommer ut där i verkligheten.

Och den kampen gäller då också kvinnors rättigheter. Inte minst inom kyrkan. Och det här behovet syns inte alltid på ytan, förklarar hon.

– Vi har samma möjligheter till studier, eller till att prästvigas. Men verklig jämställdhet är långt borta. Det är det man måste se som feministisk liberalteolog. 

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.

 

Till minne